09 maj, 2011

☼ Sömnparalys med hjärtat i halsen



Jag hade inte en sådan bra natt inatt. Har ni hört talas om sömnparalys?

När man drömmer, i REM-sömn, kopplas alla kroppens muskler utom ögon-, hjärt- och andningsmuskler bort för att man inte ska skada sig själv (eller någon annan för den delen) av att ligga och röra sig i drömmarna. REM är de perioder under sömnen då ögonen rör sig snabbt under ögonlocken, som om den drömmande följde något med blicken. (Man kan ju föreställa sig hur resten av lemmarna skulle bete sig om de inte vore bortkopplade...)

Under en sömnparalys (SP)
har kroppens muskler kopplats bort samtidigt som man befinner sig i ett väldigt medvetet tillstånd, alltså: Man är vaken men kan inte röra kroppen. Helt vaken kanske man inte är men man varken sover eller drömmer heller. Man är helt medveten om situationen. Man vet att man ligger i sin säng, att man inte kan röra kroppen hur hårt och panikslaget man än försöker, man kan oftast inte skrika eller tala alls även fast man försöker skrika för fulla lungor och ibland känns det som att man inte kan andas. Den som haft en SP vet hur fasansfullt det kan vara. Att inte kunna röra sig är i sig självt en stor anledning till stor oro och till detta kommer ofta mer eller mindre otrevliga hallucinationer. De kan variera i påtaglighet från diffusa till väldigt påtagliga.

Sömnparalys är alltså ett "vaket" tillstånd då kroppen lamslagits utan att man somnat.



Vissa människor kan få rejäla hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, s.k. hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig eller skrika på hjälp. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys, är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas, som om man håller på att kvävas.

Hypnopompa hallucinationer är hallucinationer som uppkommer i samband med uppvaknandet. Tillståndet antas uppkomma genom ett ofullständigt uppvaknande från REM-sömn, där effekten blir att delar av hjärnan fortfarande befinner sig i REM-sömn när man är vaken, och att man alltså drömmer vaken. Hypnopompa hallucinationer kan förekomma som isolerat fenomen, men kan också vara ett delsymptom i vissa sömnstörningar, i första hand narkolepsi. Sömnparalys förekommer ofta tillsammans med hypnopompa eller hypnagoga hallucinationer, och det sammanhänger med att den bakomliggande uppkomstmekanismen, det vill säga ett ofullständigt uppvaknande från REM-sömn, är gemensam för både sömnparalys och hypnopompa hallucinationer.


Så vad hände med mig inatt? Jo, jag fick en rejäl sömnparalys. Och jag har inte varit så rädd på länge.. Jag hade fullständig panik, jag kunde inte skrika, inte röra mig... Jag kunde inte göra något alls.

Det började med en vanlig mardröm. Jag hade en stor tjock och gammal rottweilerhund i hallen som någon lämnat där och jag fick riktigt dåligt samvete för jag visste inte när den hade varit ute på promenad sist. Jag hade som missat att den var där. (?) Så jag tog hunden och gick ut, det var mörkt ute och precis när jag skulle gå runt ett hus så upptäcker jag att det är kolsvart bakom huset, men orkade inte vända om. Så jag tänker "Men om jag bara springer igenom snabbt går det nog bra, hunden skyddar mig ju". Så jag började tokspringa och när jag är precis bakom huset så ser jag en stor svart skepnad i mörkret, jag kunde inte urskilja vem eller vad utan fick världens panik och sprang bara vidare. När jag skulle kolla bakåt att den inte följde efter oss föll luvan ner över mitt ansikte och jag såg ingenting, panikslaget fick jag tillslut upp luvan och sprang upp på en veranda. Det var mörkt överallt, inte en lampa fanns. Det var strömavbrott i hela staden.

Då vaknade jag upp. Det var en snabb dröm, uppskattar den som bara 5-10 minuter lång. Samuel låg bredvid mig i sängen precis som när vi somnat och är på väg att börja snarka, jag skulle precis säga "Samuel! jag drömde nyss en mardröm" när jag känner att någon kramar mig bakifrån. Jag upptäcker att jag inte kan röra mig, jag kan knappt lyfta ett finger och hela jag känns tung och totalt förlamad. Jag ser Samuel bredvid mig, han snarkar och rör på sig lite men någon fortsätter att krama och hålla om mig bakifrån.. Jag får total panik och försöker få den att sluta, men jag kan ju inte röra mig! Det taffsar på mina bröst och jag får ännu mer panik, försöker få Samuel att höra mina rop på hjälp. Jag försöker skrika, om och om och om igen men det kommer inte ett knyst. Utanpå täcket är det fortfarande någon som håller om mig hårt och rör på sig över min arm och mina bröst. Hjärtat dunkar uppe i halsen i ren panik, jag får tårar i ögonen och allt som kommer fram är knappt en andning. Som att något bara trycker tillbaka ljuden innan de ens kommit fram. Jag börjar andas panikslaget och häftigt för att Samuel ska höra mig, jag andas och andas och tillslut ser jag hur Samuel vaknar och tittar på mig, han tar på mig "Madde! hur är det?!"

Och då vaknar jag, på riktigt. Totalt panikslagen. Jag kan inte sluta stirra mot dörren, den var öppen och bara glodde på mig under hela sömnparalysen. Tänder lampan. Dörren är stängd.. Samuel kramar om mig och pratar med mig tills jag lugnat ner mig. Jag är så rädd. Så himla rädd. Visste inte om jag vågade somna om och hade lampan tänd länge innan jag äntligen vågade släcka den igen...

Jag vill aldrig vara med om en sömnparalys igen. Har ont i magen bara jag tänker på det. Det var så äkta! Jag kan inte ens förklara det, hur kan hjärnan spela en sådana spratt? Helt sinnessjukt. Det var verkligen som att Samuel höll om mig, fast det var inte han. Det var ingenting...


3 kommentarer:

Angelica sa...

Usch vad hemskt! :o Jag skulle aldrig våga somna om igen.

Moa sa...

Jag hamnade i sånt där när jag satt på bussen mot Stockholm en gång, det var sjukt hemskt! Jag kunde inte röra mig alls eller säga ett ord, fyfan.

Anonym sa...

Jävlar vad nice :D ¨¨