21 april, 2012

Nu tror jag att jag är redo. Eller?

Mjo, vi kör ändå.

För det första - vart jag varit. Kamouflerar hur dåligt jag mår. Alla hanterar sitt hjärnbajs olika, vissa ventilerar med att skrika ut och få omvärlden att reagera (mind you, exakt vad jag brukade göra) och vissa gör allt för att inte visa att någonting blivit annorlunda.

Senaste tiden är min försvarsmekanism helt omvänd - gå till jobbet och skoja och skratta, gå till krogen och supa och flamsa, gå hem och… Ingenting. Sekunden ingenting syns så dör man, och då gör jag allt för att stänga ute allt jag mår dåligt över.

Långa promenader med hundarna och hög musik. Roliga filmer och sjuka youtubeklipp och korkade facebook-updates. Allt är ju bättre än meditations-stadiet av att bara vara ensam med sina egna tankar. Men det är hela tillvaron - att stänga ute allt som är ens i närheten av verklighet.

“Jag såg henne på krogen, hon drack öl så hon mår bra”. Jotack, för en lättköpt publik. Tack, jag tar mina applåder.

Det är lätt att lura folk, och så fort folk är lurade kan man lura sig själv. Kamouflera allt omkring dig, så kan du tysta rösterna i ditt huvud.


1 kommentar:

michelle sa...

Det er ganske lett og lure mennesker rundt seg. Min familie tror ikke jeg er syk på alvor..men det er fordi jeg ikke er med dem 24/7, de ser meg ikke hver dag. Elias derimot, han ser hvor gale alt kan bli, hvor lett det er for meg og falle.

Smil på bilder og mennesker tror du er frisk som en fisk, ha glade updates på statuser og mennesker tror du har det bra.

Synd det skal være slik, at en skal behøve gjemme seg og skjule hvordan tingene egentlig er. Alt er så tabu enten det er kjærlighetslivet, sosiallivet eller det psykiske.