☼ Känner du stanken?

Ser du pojken som sitter där borta,

naken, på ett smutsigt golv?
Känner du stanken, den vidriga lukten?
Han har inte duschat, någonsin.
Och sedan flera dagar tillbaka
ligger avföring kvar ännu på honom,
under honom, runt honom.
Han kommer inte undan.
Vill du veta vad som hände hans mor?
Det är en tragisk historia.
Hon födde honom på ett golv av betong,
som inte skurats på flera år.
Hon fick älska honom en kort sekund,
men sedan slets han därifrån.
Och aldrig hann hon riktigt ta avsked,
nu får hon inte se honom igen.
Och i stanken sitter en pojke, som aldrig fick ett namn.
Men om du tog dig tid att tala till honom
skulle han inte förstå ett ord.
De lärde aldrig honom vårat språk
så nu kan han inte be om nåd.
De kan plåga och tortera honom,
han kan aldrig säga ifrån.
De kan behandla honom hur de vill.
De bryr sig inte om hans ljudlösa skrik.
Vill du vet hur hans morgondag ser ut?
Den är inte särskilt ljus.
Han kommer vakna av en spark i ryggen,
från en vrålande, skrikande man.
Mannen kommer att skrika hårda ord
som inte pojken kan förstå.
Och med slag kommer dom föra honom
till en lastbil fylld av andra små barn.
I trängseln skall de åka en hel dag utan mat eller vatten.
Men sedan, äntligen, skall dom komma fram
till ett stort och misskött hus.
Här stinker det av blod och barnkadaver:
en skrämmande syn för en pojke.
Och ingenstans kommer han kunna fly.
Barnen kommer tvingas in i ett rum,
för att en efter en, skjutas ner.
Och träffar ett skott fel skjuter männen igen, lidandet tar aldrig slut.
Men vänta, vad är det jag ser?
Förlåt, jag tror jag misstog mig.
Det var ju ingen pojke, det var ett djur.
Tänk så fel man kan se ibland.
Så glöm allt jag sa, glöm hela dikten,
den är helt enkelt meningslös.

För djur är bara känslolösa kroppar
och att mörda dem är inte mord. eller?















http://www.djurrattsalliansen.se/