25 januari, 2011

☼ Böldpesten har drabbat oss

Oj oj oj... Mina fåglar har gått och fått böldpest! Man kan ju undra var de flyger iväg egentligen när jag sover.. Smutsa ner sig så där! Fast egentligen så läker de bara. Stora hårda skorpor som på ett sår. Fast.. Ja, svarta och inte röda skorpor såklart. :} Det är något jag tänkte på häromdagen, det skrivs alldeles för lite om läkningsprocessen! Tatueringar hit och dit, "så här tar du hand om den", men inget om hur det faktiskt kan se ut. Jag är helt chockad hur det faktiskt ser ut när det läker!

De allra första dagarna är tatueringen alldeles kladdig och sårig. Som ett öppet sår som inte får slutas som det vill riktigt. Det "läcker" lite färg runt om och i salvan som man stryker på då och då. Man är alldeles varm och lite småsvullen runt området och det svider som tusan om man råkar nudda något. Jag fick plasta in och skydda med gasbinda på jobbet dagen efter den var gjord för att förhindra infektioner och skador.
Efter det börjar den hårdna mer och mer, man kan känna konturerna men den är rätt slät och fin. Sedan börjar det spricka. Det spricker upp mer och mer och mer... Hårdnar mer, blir tjockare lager skorpor. Sen börjar det lossna, och där under skymtar man den "riktiga" tatueringen. En del skorpor på min arm just nu sticker ut hit och dit, ser helknasigt ut. ^__^ Men jag får absolut inte rycka bort någon skorpa. Det kliar i fingarna att pilla på den, ihihih...

På tal om klia! AH! Den kliar något så in i nordens!! De första dagarna tänkte jag, 'äh, det kliar ju inte så farligt.' Men nu.... När skorporna börjar falla av, isch! Någon har hällt klipulver på mig. Det är så svårt att låta bli. Samuel fick sitta och pilla och klappa på tatueringen igår när det kliades som värst, det var så skönt! :]

Klicka upp bilderna för förstoring och zooma in! Läskigt huh?





Där under är den. ♥

Jag är biten. Vill tatuera mig mer mer mer mer!

Inga kommentarer: